Lindas

Jag hann knappt komma hem innan det var dags att ge sig ut för att leta efter lillebroren. Precis när jag ska gå ringer det.

- Har du en lillebror? det kändes lite lagom random från nån okänd
- Ja, jo, det har jag. något konfunderad...
- Jo, jag ringer från lantmannaaffären och din lillebror är här. Han har ett sår i huvudet och behöver nog åka till vårdcentralen för att tejpa det..

Jaha?! Så det var bara att halvrusa dit för att se vad som hände egentligen. I kassan visste de ingenting om nåt samtal, så fick gå ut igen. Där ropade en kund och frågade om "det var jag som hade en lillebror?"  - lagom konstig fråga, även andra gången! När jag svarade ja pekade han åt ett håll och sa:

- Han är där vid sågen.

Sågen?! Vad har ungen hållt på med egentligen... Två killar som jobbade där mötte upp mig och den ena sa att han torkat upp så mycket som möjligt av blodet och så. Ovanpå en brädpall låg broren, papper mot pannan och alldeles vit i ansiktet. Så det var bara att gå hem med honom, en arm om honom och den andra ledandes en cykel. Ni tror väl inte att bilisterna stirrade på oss, nejdå, vem skulle stirra på en tioåring som trycker en stor pappersbit mot huvudet? Vad som hände var detta:

De stod och kastade stenar i en damm. Den ena killen glömde ropa till att de andra skulle akta sig och kastade ändå. Tyvärr var där ett huvud i vägen som hindrade stenen från att hamna i dammen!

Han mår iaf bra nu utöver en hårlös plätt på huvudet som är tejpad. Men ja, jag klarar mig gärna utan sådana samtal igen...